Varför är det oftast så satans drygt att försöka kommunicera med er kvinnor? Vissa frågor som ställs, men som det absolut inte finns något rätt svar på? Jag har många gånger tänkt en sak men sagt en annan. Jag ogillar konflikter, i synnerhet med kvinnor. Det är som att diskutera med en vägg.

Vad jag egentligen tänker….

Typiskt kvinnligt #1: Varför kan du inte vara mer på det viset? Mitt svar: För att jag förmodligen måste säga upp mig från mitt jobb, bli skådespelare och ta en overklig roll i en bögig Rom-Com film där den manliga rollen alltid är att spela en vandrande fitta.

Typiskt kvinnligt #2: Vi behöver prata. Jag tänker: Rättelse. Du behöver prata! Jag behöver spela klart mitt ps3 lir där jag spöar skiten ur folk.

Typiskt kvinnligt #3: Du är typisk kille. Jag tänker: Därmed kuken…

Typiskt kvinnligt #4: Du lyssnar aldrig. Jag tänker: Jag lyssnar så fort du slutar snacka.

Typiskt kvinnligt #5: Jag är inte sur. Jag tänker: Och?

Typiskt kvinnligt #6: Whaatever! Jag tänker: Kul att du ser saker från mitt perspektiv.

Typiskt kvinnligt #7: Ser min röv stor ut i detta? Jag tänker: Sluta fiska efter komplimanger.

Typiskt kvinnligt #8: Du kan inte ha kakan och äta den samtidigt! Jag tänker: Varför ha en kaka överhuvudtaget då?!

Typiskt kvinnligt #9: och vem är hon?!? Jag tänker: Min nästa flickvän om du inte håller käften.

Typiskt kvinnligt #10: Åh jag fick det i ögonen! Jag tänker: Lär dig svälja!

Provokation är min grej..