Varför utsätter vi oss själva för smärtan?

Dom flesta håller nog med mig om att första dejten är typ lika kul som en picknick på ett minfält i Afghanistan. Att av någon dum jävla anledning som ingen vet, försöka bevisa att vi är ett steg längre än djuren. Vi människor måste ju dejta innan vi kan välja en livspartner. För många är en dejt bara en synonym med att bedriva otukt. Lyckligtvis behöver det inte gå hand i hand.

Dejta är jobbigt och något som majoriteten hatar, vilket jag faktiskt tror. Vissa påstår det är spännande att träffa någon ny, att lära känna osv. Visstfan är det en nödvändighet, men spännande? Lika spännande som att runka till Dr Phil. Jag tycker det är jobbigt och något jag ytterst sällan gett mig in på. Oavsett vad folk säger så är det lättare att dejta någon när du är ung, medans det blir svårare ju äldre man blir. Men förfan, det måste ju finnas ett enklare sätt att nå målet utan att behöva dejta? Men skitsamma.

Men låt oss gå in på det viktiga shittet.

Vad är det egentligen gällande dejting som jag avskyr så jävla mkt? Vad är det som suger? Varför ger självaste ordet mig rysningar och rännskita?

Att dejta är som att gå på en arbetsintervju. Jag måste uppföra mig, vara trevlig, uppmärksam, imponera och på nått sätt övertala bruden som sitter framför mig att jag är rätt man för jobbet. Det är precis samma sak. Om hon inte gillar mig, får jag inte jobbet. Om jag inte gillar henne eller känner mig obekväm så vill jag inte ha jobbet. Att dejta är obekvämt. Men, är det lika obekvämt som att sitta bredvid en stor fet gubbe på bussen vars arsle svämmar över sätet och över på din egen sida och som inte kan hålla rövhålet tätt utan måste besvära mig med illaluktande gaser? Ja, det är lika obekvämt om inte värre. Anledningen till att det är så jävla obekvämt är för att man måste lämna sin trygga tillvaro och stiga in på okänd mark. Att bege sig in i det okända är för mig bara irriterande och tröttsamt.

Jag hatar att inte veta. Nu är jag inte synsk och kan veta saker bara sådär, även om det vore sjukt häftigt. Men man vet ju aldrig. Och om man visste, så var finns då överraskningen? Jag antar jag försöker säga att ibland måste man helt enkelt gå på instinkt, sin magkänsla. Det gör jag faktiskt ofta, och det har lett mig till bra saker i livet. Men när min magkänsla säger !€!#”%!!! gällande dejting så antar jag att det är så det kommer bli. Det är så mkt falskhet bakom en dejt. Jag kan relatera till varför folk spelar någon dom inte är eller säger saker för att försöka imponera. En brud jag dejtar kan ju omöjligen veta vad jag vill ha eller vad jag letar efter. Dom tar en risk, chansar lite och försöker vara någon dom tror man gillar. Varför inte vara er själva istället? Människor är fittor, vi är rädda för att bli nobbade, undanfösta av andra. Därför gör vi mer eller mindre allt för att undvika detta, även om det betyder att vi är falska. Men hur kul hade det varit för bruden om jag hade haft en strumpa i kallingarna hela tiden? Det är kanske förmkt begärt på en första dejt, men jag vill ha en genuin äkthet som jag ändå aldrig kommer få. Jag avskyr att dom flesta tjejer tror sig veta. Om jag mot all förmodan skulle gå på en dejt, så är det förmodligen för jag blivit övertalad eller för att jag av någon bisarr anledning faktiskt vill lära känna någon på ett djupare plan. Sorry, men jag har sjukt svårt för att vilja komma nära någon. Problemet är att tjejer redan bestämt sig för att jag bara vill knulla. Vilket inte är helt osant, men ändå!!! Är det ens lönt att spendera den tiden på att lida? Bättre vi skippar kallsnacket och kör en tarzan i sängen.

När det blir en såndär jobbig tystnad. Det är bara trist, påfrestande och totalt slöseri med tid. Uppenbarligen finns där inget intresse eller något gemensamt att prata om. Fan lika bra att ta sitt pick pack, sina kådisar, plånboken och gå hem! Inte heller uppskattar jag att man faktiskt inte vet om tjejen faktiskt då bara vill ligga? Det känns ju dumt att fråga? Om hon ursäktar sig och går på toaletten, vill hon jag ska följa efter då och sätta på henne?

Nä fyfaaaan. Det finns fan hur mkt som helst som får mig att hata dejting. Jag är påtok för seg för att dra ut på det mer. Men måste ju bara få säga att det finns små detaljer som verkligen kan få mig att vilja spränga någon.

• När man sitter och äter och mat trillar av gaffeln.
• Att man inte vet om man borde ringa efter man dejtat.
• Att säga hejdå efter dejten och inte veta om man ska ge hon en kyss eller inte.
• När vänner kommenterar ens dejt.
• Att inte veta om man får ligga.

Djuren har det mycket bättre faktiskt. Dom dejtar inte alls. När honan är redo så utsöndrar hon en stank som attraherar alla hanar i området. Hon lyfter på svansen, hanarna sniffar därbak, får en erektion och sätter på henne tills dom fyller henne med sarre. Sedan ses dom aldrig igen. Vilken lyx.

Seriöst, tänker er om vi vore så. Om något parfymföretag tog fram en parfym, låt oss kalla den ”Påsatt – Eau de cock”. När bruden känner sig redo, så tar hon på sig lite av den parfymen och tar en promenad på stan. Snart så kommer grabbarna från alla olika håll och endast den starkaste av dom kommer tillräckligt nära, dvs jag. Han måste då slänga fram sin erektionerade balle, idka grov älskog med henne innan han drar upp gylfen och beger sig vidare till jobbet. Detta hade fan gynnat hotellverksamheten om man nu inte gillar göra det på gatan. Vilket i sin tur hade genererat fler jobb inom hotell/resturang, men även inom parfymindustrin. Men jag antar jag bara är negativ som vanligt. Hursomhelst, så anser jag ändå att dejting suger.