3 veckor har passerat och det var äntligen dags att bege sig till jobb igen. Detta var för mig en hyfsat skön tanke eftersom att sommarvädret ändå inte har varit något att hurra för. Jag menar, regn, moln och blåst är väl svensk sommar? När jag steg upp i morse (kl 06.30) så kändes det faktiskt riktigt jävla bra. Jag kom upp ur sängen fastän jag gärna hade legat kvar och snoozat lite. Tog på mig mina blåkläder, och tog mig en kopp kaffe. Jag gillar avnjuta min kaffe på balkongen, så givetvis var det stället att bege sig mot. Men vafan.. vad är det jag ser? Det regna som bara den? go figures! För-i-helvete var ungefär min första tanke, då det genast fick mig att tänka på att mitt yrke, som förövrigt är byggbranschen, ofta kräver att jag ska vara utomhus. Oh well, på med ytterkläderna och iväg.

Kan ju säga som såhär: Det var längesen man såg hur en semester påverkat folk, och även mig. Dom flesta hade sura miner, var allmänt sega och faktiskt blekvita. Är folk sura för vädret, eller för att det är tid med jobb igen? Var det bara jag som tyckte det var skönt att börja jobba igen? Även om jag nu tycker det var skönt, så var det fan inte lätt. Min kropp orkade fan inte mer än till 12.00 sen var jag helt färdig. jag var mör, trött, irriterad och kollade på klockan hela dagen. Jag hade tur som var mesta delen av dagen inomhus, men nog fan fick jag vara ute också. Blöt blev jag, ja jävlar.

Nu är man åtminstonde hemma igen, njuter av en kopp kaffe och ska strax bege mig in i duschen. Ikväll ska jag även skriva ett blogginlägg om ett ämne en tjej tipsa mig om. Hon ville tydligen ha mina tankar kring ämnet. Får se vad det blir av det hela. Men jag behöver åtminstone några timmar att gå runt att små-spekulera kring ämnet. Ha det göttans alla!